”Forte är relativt”, påminde vår dirigent Uffe oss om här om veckan under en övning. Om jag förstod hans uppmaning rätt menade han att man ska komma ihåg att man inte ensam måste ge järnet hela tiden. Ens egen dynamik ska sättas i relation med de andras i stämman och i kören. På så sätt uppnår vi ett slagkraftigt forte utan att göra slut på vår egen energi redan i början.
Jag tycker uppmaningen på många sätt knyter samman med det arbete som görs inom styrelsen. Speciellt dessa tider då adventskonserterna bara är runt hörnet står körkansliets dörr i Sibeliusmuseum oftast på vid gavel. Livliga diskussioner, högljudda suckar och smattret från tangentbordet fyller vårt lilla krypin, allt medan arbetstempot ökar i takt med att konserterna närmar sig. Det är oftast inte före man aktiverar sig som en funktionär eller tar sig an en styrelsepost som man inser hur mycket som ska fixas för att verksamheten ska rulla. Oändliga frågetecken och detaljer ska rätas ut, och inget sker av sig själv.
Floras styrelse på möte.
Maria Johanssons rader från Floras 60-års historik stämmer in lika bra idag; konserttider “är en rolig och mycket intensiv period, där panikslaget gapskratt, irritation och småmysigt samarbete ryms inom samma ångande 20 kvadratmeter”. Vad man ska komma ihåg är att forte är relativt, och vi alla hjälps åt och bidrar med styrka i olika skeden för att uppnå våra mål.
Ett av delmålen för denna höst uppnådde vi i förra helgen då vi och Brahe Djäknar hade vår traditionella kyrkokonsert i Pedersöre kyrka i Jakobstad. Att få upp två körer till Österbotten från Åbo är inget litet projekt, och marknadsföring, bussar, hotell, matpauser, övningstider och gemensam middag efteråt skulle fixas.
BD övar inför konserten.
Det är också extra nervöst när man ordnar konsert på annat ställe än i Åbo. Hur många kommer komma till kyrkan? Vet folk om att det är konsert? Tänk om det blir tomt? Därför var det så roligt att se att så många hittade till kyrkan denna mörka novemberkvällen! En stadig ström av publik började i ett tidigt skede söka sig genom kyrkdörrarna och jag tror också vi lyckades väl med att bjuda dem på stämningsfull musik. I Österbottens Tidning kunde man efter konserten läsa under “Glad i dag” att en åhörare hade upplevt “rysningar av välbehag, både för öra och öga!”. Det gällde också mig, och säkert många andra av våra korister.
Showtime! Foto: Jenny Wide
Så det var definitivt värt allt extra arbete som behövdes göras då man åker längre bort och stannar över natten än då det bara är en dagsresa. Den långa konsertdagen som börjades med tidig start från Åbo fick sedan avslutas med en gemensam middag och utforskande av Jakobstads småstadsnattliv!
Foto: Otto Lindén
Foto: Otto Lindén
Foto: Otto Lindén
Foto: Otto Lindén
Reseledningens manliga sida avtackades med en floraserenad. Foto: Otto Lindén
Sangerhilsen,
en nöjd reseledare
Melissa