Inför fredagens Advenstkonsert hade jag insjuknat i influensa, vilket kan sägas vara en tur i oturen, eftersom jag fick chansen att uppleva konserten som publik för första gången efter att ha sjungit med i Florakören i fyra år. Det var en väldigt annorlunda upplevelse; att sitta och vänta på konsertens början i publiken i stället för att stå vid ytterdörren, harkla sig och utbyta förväntansfulla blickar korister emellan inför Intågskoralen tonsatt av Bach. Sången som klingade från kyrkans entré fick nackhåren att resa sig. Det var roligt att få höra individuella röster när koristerna med stearinljus i hand passerade förbi i släptåg, innan kören samlades på körställningarna framme i kyrkan.
Konserten körde i gång med Jan Sandströms tolkning av den traditionella Det är en ros utsprungen; en version för trippelkvartett och kör. Stycket klingade vackert, speciellt tack vare duktiga solister; det blev ett sorts surround sound när en endast kunde se kören som ackompanjerade med långa toner, men inte trippelkvartetten som stod för verserna. Kören lyckades fint med att hålla kompet tyglat och skapa ett njutningsfullt ljudlandskap.
Det traditionella julstycket Koppången som Flora stod för var stämningsfullt, trots att det hade varit trevligt med ett ljudligare komp till solisterna och mer av altens varma klang i sången. Efter andra solot och i tredje versen med altens stämsolo kom altarna bättre fram. Brahe Djäknar lyckades bra med Nattlig Madonna. Sanctus: London, ett blandkörsverk komponerat av norsken Ola Gjeilo i sin ungdom, sökte till en början sina former, men fick snabbt fart och lät på sina ställen överjordisk, speciellt i styckets höjdpunkter där kören vågade ta i.
I Erkki Ensiös Missa: Sanctus – Agnus Dei fick kören förstärkning av Akademiska Orkestern och inbjudna solister: Maikki Säikkä (sopran), Olivia Kyllönen (alt), Veli-Pekka Varpula (tenor) och Petter Andersson (baryton). Ibland fick en som åhörare ett oroligt och osynkroniserat intryck av låten. Solisterna hördes tyvärr dåligt från min plats i publiken – även om de säkerligen levererade – och de blev överröstade när kör och orkester tog i.
Sauli Huhtalas Variationer på ett gammalt tema – en omarbetad version av det franska 1300-talsstycket Entre le boeuf et l’ane gris – framfördes vackert både av damkör och orkester, fast Florakören kunde ha artikulerat tydligare. Tungvrickaren Carol of the Bells var däremot välartikulerad!
Blandkörslåten Ave Maria var mäktig med häftiga nyansskiftningar, och Nu må vi oss bereda är alltid ett lika säkert kort att dra på Adventskonserten. I O helga natt måste jag nämna Andreas Nordströms solo – han gav verkligen sitt allt och sjöng säkert med bärande stämma.
Konserten avslutades med Felix Mendelssohn Bartholdys maffiga Magnificat, en tonsättning av Marias lovsång. Första delen med samma namn framfördes galant av kör och orkester och nådde ett mäktigt satsslut. Del tre, Et misericordia, var vacker, och del sex och sju, Gloria Patri och Sicut Erat, hade fin samklang; kören fick dem att låta så lätta att sjunga. Balansen mellan solister, kör, orkester var i Mendelssohns stycke betydligt bättre än i Ensiös Missa. Maikki Säikkä sjöng strålande med klar, lätt och lekfull sopranröst. Petter Anderson sjöng självsäkert och vår egen Olivia Kyllönen, tidigare Florakårist, imponerade och platsade väl in bland solisterna. En kan endast konstatera hur fantastisk operarösten är; utan att behöva teknisk förstärkning kan den fylla en hel domkyrka, och det var just vad dessa solisters röster gjorde i vacker samklang.
Enligt tradition ska Adventskonserten innehålla en hel del julsånger. Jag blev som åhörare att sakna fler traditionella julsånger i årets repertoar, och den julstämning som de bringar, även om årets konsert å andra sidan bjöd på många intressanta stycken.
Jag slogs av tanken att konserten kändes betydligt kortare än tidigare år. Att stå och sjunga i nästan två timmar är en tung prestation, men som publik är det en njutning att få sitta och lyssna till vacker julmusik – tiden flyger förbi! Det är svårt att ens föreställa sig det enorma arbete bägge körerna har gjort inför adventskonserten, eftersom helhetsintrycket var att kör, orkester och solister är så självklart musikaliskt begåvade, att allt verkar lätt för dem.
Foto: Jannica Grönroos
Jannica Grönroos