Att vara ordförande för en kör!
Då jag började i kören år 2010 var jag en ganska borttappad ung studerande. Min första termin sjöng jag med Anna Johnson och Martin Segerstråle som dirigenter. På en gråtig känslosam julfest/avskedsfest kramade vi den avgående Anna, som viskade i mitt öra att “det blir nog Floras ordförande av dig ännu”. Och där satt jag sedan på höstmötet 2013 med ett jubileumsår framför mig.
Flora har haft en väldigt grundläggande roll i min karriär och personutveckling. Jag övergav snabbt de andra studiefesterna och –programmen efter att jag sjungit in, och skrattade gott åt kompisar som undrade vad det var för en sekt jag hade gått med i. Det kändes som om det blev mer än vänner av oss – Flora blev min familj och jag insåg i något skede vilken rikedom det är med en “släkt” på upp till 80 personer (Brahe Djäknar medräknat). Genom Flora har jag hittat jobbmöjligheter (en chef till mig visade sig vara min andra alt-kompis pappas ingifta kusin, eller något liknande, en annan chef kände igen mig från bordet för inbjudna gäster ur körernas traditionella Adventskonsert) och en hel karriär (kulturproducentstudier vid Humak).
Jubileumsvåren blev otroligt intensiv och jag lärde mig helt otroligt mycket om mig själv och om andra. En styrelse är ett levande, socialt organ och det blev viktigt att kunna delegera och hjälpa andra vid behov. Jag rekommenderar definitivt styrelsearbetet åt alla Floror – körupplevelsen blir betydligt mer intensiv, om en har chansen att själv påverka. Kören behöver innovation – människor som respekterar tradition på samma gång som de för den framåt till nya stigar. Flora är den mest belönande arbetsomgivning en kan tänka sig. Det är skratt och glädje och ibland också gråt och kramar och sena kvällar och tidiga morgnar och gemenskap som inte kan hittas någon annanstans.
Panda Eriksson
