När jag började i Florakören förstod jag inte vilken historisk tyngd jag snubblat över (tack för citatet, onämnd tidigare dirigent!). Vilka fantastiska, gigantiska traditioner vi studentkörer har och hur mycket adventskonserterna kan betyda för Åboborna – släkt, vänner, musikälskare. Det slog mig egentligen första gången då vi hade vår första gemensamma adventsövning med Brahe Djäknar. Jag satt i Brahe-auditoriet i Sibeliusmuséet, och då dirigenten slog in Intågskoralen blev jag träffad i bakhuvudet av en ljudvägg. Vi var så otroligt många fler sångare än vanligt och det lät så bra att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av mig själv. Våra körers samarbete möjliggör repertoar, som annars inte skulle vara möjlig. Vi är ett dubbelt så stort gäng där uppe på körställningarna. Vi får antagligen mer än dubbelt så mycket ljud ur oss än vanligt.
Detta veckoslut var också fyllt med många långa övningar, då vi tillsammans med BD erövrade Gadolinia. Pusselbitar föll på plats (”Tenoren sjunger sådär? Då är det ju lätt att hitta in…”) och det känns spännande att det snart är konsert.
Som jag läste på facebook tidigare idag; Att sjunga i kör är billigare än terapi, hälsosammare än att vara berusad och roligare än att träna. Det är det bästa jag vet!
Linda Klang