Förra helgen hade vi vår första gemensamma övning tillsammans med BD och då hade vi även Gunnar Julin på besök. Gunnar är dirigent för KTHAK (Kungliga Tekniska Högskolans Akademiska Kapell) och kommer att dirigera oss alla när vi uppträder med Verdis Requiem 13.3 i Åbo och 19.3 i Stockholm.
Det var en väldigt lärorik och utmanande helg. Som vicedirigent tycker jag alltid det är intressant att se hur olika dirigenters personligheter kan vara. Vilka speciella stilar de har att lära ut, hur de visar vad man gjort rätt och fel, och hur de helt enkelt dirigerar.
Det var väldigt underhållande, om även också utmanande att för första gången få höra Gunnars kommentarer, som ibland var förträffligt härliga och ibland konstigt förbryllande. ”Sjung inte som ’Uti vår hage’, vi ska sjunga en dödsmässa!” var en uppmaning som fick mig att dra på smilbanden, men fick även andra att se ut som frågetecken ifall man aldrig hört Uti vår hage förut. Att Alt 2 också ”ska höras, som gubben i lådan” var även det en uppmaning som lyckades få mig att skratta högt på övningen (även om jag i min lilla tysthet fortfarande inte vågar erkänna att jag inte vet hur jag nu då borde sjunga).
Men vår kära dirigent Ulf, han kommer också med knasiga kommentarer ibland, som förra våren när vi sjöng Sibelius ”Oma maa” och hans kommentar till basarna var ”Basens insats var usel… men ni är begåvade, så det borde gå…”. Haha, tydligen hade många av våra kära BD-bröder annat i tankarna när Uffe också utbrister att herrarna nog bara ”drömmer om er manlighet” på övningarna.
Men tillbaks till vårens första gemensamma övningshelg. Det är nog otroligt hur mycket man utvecklas på bara två dagar! När man steg in i salen vi skulle öva i på fredagskvällen kände man att ”iih, det här kommer gå åt skogen” medan lördagseftermiddagens sista pass kändes som ”Wow, vi kan ju ändå det här!”. Och Gunnar började fredagens övning väldigt bra när han under övningen utbrast:
”Varför prata bort vår ungdom? Sjung istället!”
… och vi sjöng, om än mycket fel, men som tur är så älskar Gunnar ”när folk sjunger fel, men ogillar fegisar”, så vi sjöng på, mer och mer, och antecknade febrilt alla Gunnars väl uttänkta idéer om vilket sound vi borde ha på vissa ställen i stycket och hur tempot ska gå i andra takter.
Under slutet av lördagens övning, strax innan Gunnar skulle bege sig hemåt, var många säkert väldigt trötta. Men vi försökte ändå ge allt och bra var det att Gunnar ändå kunde åka hem med kommentaren: ”Jaa, men… det tog ju upp sig på slutet!”, och det är ju huvudsaken!
Och kom ihåg alla dirigenter där ute, att vi älskar er för er underbara och kanske ibland lite knasiga personlighet, det är det som gör körlivet så extra roligt och som gjort att vi när dagen är kommen kan lämna studentkörslivet med goda, goda minnen i bagaget!
//Viceordförande, första vicedirigent och andra alten Jasmine
Gunnar och Uffe