Jag tycker om att sjunga – tillbaka i Tyskland sjöng jag i en musikskola och i en kör. Men om man far till ett annat land för att studera ett år kan allting vara ganska olika. Jag visste ändå att jag ville sjunga i en kör när jag kom till Finland. På något vis.
Sen hörde jag om Florakören. Min handledare rekommenderade åt mig att gå dit och försöka att sjunga in. Sen såg jag mitt namn på Floras lista och var jätteglad.
Jag minns bra att jag var ganska nervös innan första övningen. Kanske även mer än före insjungningen. Hur är det att sjunga där? Och hur mycket skulle jag förstå? Jag gick bara en tre veckors svenska intensivkurs när jag kom till Finland och fortsatte att lära mig svenska vid Åbo Akademi efter kursen. I början kunde jag säga mitt namn och varifrån jag var, men inte mycket mera. Och det är förstås en annan sak att lyssna på en övnings-CD eller på riktiga konversationer. Jag måste säga att det var lite frustrerande för mig i början eftersom jag inte förstod så mycket svenska som jag hoppades. Men man kunde ju prata engelska och fråga om man inte förstod någonting!
Brunch efter lyckad keikka i Domkyrkan! Bild: Sofie Ivars
Det var onödigt att vara nervös eftersom alla var så trevliga, vi skrattade och pratade mycket. Alla är välkomna i Florakören och det känner man när man kommer dit. Man förstår kulturen bättre om man sjunger deras sånger. Man hittar förståelse för språket och tänkesättet. Speciellt om man kommer som jag från Tyskland och kan engelska går det ändå ganska snabbt att förstå finlandssvenska. Man måste koncentrera sig väldigt mycket, men efter en tid funkar det. Att tala ett språk är trots det en helt annan sak. Men någon gång begrep jag att det är viktigt att bara prata. Även om man inte kan många ord. Det funkar efter en viss tid om man bara försöker. Och sen blev det verkligen lättare och lättare för mig.
När vi hade vårt höstmöte föreslogs mig för två funktionärsposter: Vicevärdinna och Nybörjarfadder. Jag funderade på det och tänkte att det ju inte kan skada att engagera mig mera i kören eftersom det var så roligt och det finns många uppgifter att klara av. Så varför inte hjälpa?
Som vicevärdinna hjälper jag och alla andra vicevärdinnor värdinnan att förbereda och utföra Florakörens tillställningar, vi städer efter dem, vi gör smörgåsar, kaffe och te för våra pauser mellan övningarna. Som nybörjafadder förbereder vi insjungningarna, välkomnar nya medlemmar och berättar för dem om kören. Nu känner jag mig inte mera som en nybörjare, jag har riktiga uppgifter att klara av och det känns jättebra. Jag har nu också fått en inblick i planeringen och förberedelserna. När vi hade vårt nybörjarmöte förstod jag slutligen allting jag inte kunde förstå den första gången när jag var en nybörjare (jag fattade någonting av kontexten, men inte allting förstås) – yay!
Nu är jag en riktig aktiv medlem som inte mer måste koncentrera sig mycket för att förstå (nästan) allting, som kan koncentrera sig på melodin och inte mera bara på texten av sånger och som kan visa hennes galenskap också på svenska.
Man kan lära sig så mycket i Florakören. Det roligaste är att man sjunger tillsammans, men det är så mycket mer man kan hitta där. Gemenskap, förståelse, skoj och vänner. Vår gemensamma hobby för oss tillsammans.
Varma hälsningar, Inga