En floragamyls brev till sig själv som nybörjare för tjugo år sedan, kan förslagsvis läsas som inspiration inför framtiden av dagens floror:
Hej du ivriga andra alt inför din allra första vårkonsert och -fest som också är hela Florakörens 50-årsjubileum!
Vad jag är glad över att du vågade dig på insjungning förra hösten och kom med i floraverksamheten med allt vad det innebär av musikaliska och sociala upplevelser. Under ditt första år i kören har det känts som att du har blivit uppsugen i en jättestor virvel av ny musik, nya traditioner, nya människor, nya uppgifter och nya utmaningar. Du kan inte förstå hur det är möjligt att de äldre flororna tycks känna alla i kören, hur de tycks kunna den oändliga stamrepertoaren utantill, varför de blir så tokiga och vilda när någon nämner djuret ’gnu’ och hur de t.o.m. vågar kommentera något högt under övningarna utan att rodna ihjäl sig.
Parallellt med denna förundran inför allt det nya och ganska förvirrande löper en aning om att det här är något Stort. Att Florakören är något mycket fint, viktigt och värdefullt också just för lilla dig. När du nu har sjungit två terminer i Flora tycker du att du är mitt i det hela, att det rimligtvis inte kan bli bättre, häftigare, tuffare eller roligare. Naturligtvis, du lever i nuet som man gör när man är ung.
Här ser vi floror anno 2012, i Girona under Spanien turnén!
Bild: Laura Lyytikäinen
Framför allt får du under dina kommande floraår känna kraften i att med likheter och olikheter vara en del av ett kvinnokollektiv som sträcker sig långt utöver dina egna florakompisar. Du kommer att inse att generationer av kvinnor som nu är medelålders och gamla i dina ögon en gång har varit unga och yra mitt i sin aktiva floratid just så där som du är nu. Du kanske blir irriterad på när dessa gamyler ivrigt och ibland påträngande talar om hur det gick till just på deras tid och ”banne mig var det inte roligast just då!”, men tänk på att det nog bara är ett tecken på att Florakören betydde och betyder lika mycket för dem som den har börjat göra för dig.
Kära floranybörjar-Anna våren 1994, mitt liv just nu som medelålders småbarnsmamma ger mig mycket glädje och kraft, men det är något alldeles speciellt med den floratid som du nu lite har smakat på och ungdomligt oanande och törstigt stegar vidare på.
Ta nu vara på vad din floratid har att ge dig och hjälp dina florakompisar att göra det samma, så att ni med tillsammans kan växa och lära er om både musik och livet, och sedan i tankarna kanske med större tacksamhet än du nu anar återkomma till tiden i Florakören.
Stor kram,
Anna 2014
PS. Sen när du om många, många år är eternell och har att göra med dagens aktiva floror, tala inte bara om hur det var på din egen tid utan försök portionera ut dina råd och faktafragment så att också dagens floror har luft och plats för sina egna system.