Gnuphest, vad är det? Detta är säkert frågan som många av er läsare undrade när ni läste rubriken. Gnuphesten är en årligen återkommande tillställning som ordnas i början på februari i och med vår första övningshelg. Festen är den första för vårterminen och stämningen är på topp efter två dagar av aktivt sjungande. Vi har alla väntat sedan medlet på december på att få återigen umgås och ha roligt med vår broder, Brahe Djäknar. Vi samlas för att äta wienerschnitzel med potatismos enligt tradition och stämma upp i sång, utöver detta igår det en del hemliga program som inte får avslöjas för de nya sångarna i respektive körer, detta är kort sagt den mest hemlighetsfulla och mytomspunna festen under hela terminen. Under kvällens gång väljs det en gnu och en gnutta som representerar två aktiva och vänskapliga korister, själa sermonin får inte avslöjas eftersom detta är huvudprogrampunkten under kvällens gång, vill ni veta mer, se till att ni kommer på uppsjungningarna på hösten så får ni chansen att uppleva detta.
Klädkoden för denna tillställning är inte den traditionella, vanliga kläder tillåts inte utan det är endast toga, gjort av ett underlakan eller motsvarande som godkänns. Färgen och designen är fri, accesoarer är tillåtna men för att följa reglerna så får man inte sy något på togan. Jag måste däremot erkänna att jag så att säga fuskade och sydde lite för att få det utseende på min tåga som jag ville ha, men det var värt det. En del kör på ett mer traditionellt romantiskt gudinnestuk medan andra väljer att göra sin toga mer modern men hjälp av accesoarer som bälten, högklackat och smycken. Överraskningsvis hade vi ett väldigt färgsprakande gäng floror på fest, det fanns lakan i olika färger och alla hade sin personliga touch på sin toga, det fanns nog inte två stycken som såg likadana ut.
Avslutningsvis kan jag konstatera att övningshelgen och festen var mer än lyckade, alla hade roligt, det diskuterades, skrattades och sjöngs om vart annat och alla fick mat så att de blev mätta och belåtna. Bättre kan det inte bli!
Foto: Jannica Grönroos
Frida