Så här i gråa (och för tillfället väldigt regniga) november tycker jag att det passar bra att tala om kärlek. Eller vad tycker ni?
Florakören och Brahe Djäknar har skämtsamt kallats för Svenskfinlands största kärleksförmedling (i och för sig har jag också hört ÅA kallas för det samma), men visst finns det en liten gnutta sanning i det påståendet.
Bläddrar man igenom Floras 60-års historik, som handlar om åren 1944-2004, hittar man inte mindre än 68 bröllopsfotografier på så kallade körpar, och fler körmedlemmar har funnit varandra under de 10 år som gått sedan dess. Bara i år har jag hela fyra gånger fått höra den fina nyheten att ännu ett körpar har förlovat sig. Och när jag försökte räkna förhållanden mellan aktiva körmedlemmar just nu tappade jag bort mig någonstans kring 15.
Bildbevis från styrelsebytet våren 2013. Foto: Anna Engberg
Jag kan inte sätta fingret på exakt vad som är orsaken till det här, kanske är det gemensamma intresset för sång eller kanske är det alla de gemensamma övningarna, resorna, konserterna och festerna som gör att man inte har tid att träffa andra… 😉 Men ärligt talat, vems hjärta smälter inte av en serenad? (Även om serenaden inte sjungs utanför ditt fönster, utan på en tågstation kl. 7 på morgonen av ett gäng män i frack som inte har varit hemma för att byta kläder sedan festen kvällen före.)
Och när man talar om kärlek får man ju inte glömma att hela Flora har en gemensam fästman, nämligen Linköpings Studentsångare.
Ja, och själv har jag ju min kära Klaus Lapela.
Puss & Kram
Linda Klang